Hur i hela fridens namn kunde ett år gå så fort?

 

 

  Musik, föräldra och relationsåret 2009 var ett bra år.

Till och med träningsåret 2009 var bra.

Detsamma kan man kanske inte säga om väderåret 2009

(huttrande minnesbilder från en kylslagen potatisåker i blekinge)

och inte heller pengaåret 2009 har varit särskilt bordvältande...

Inte pga avsaknaden av pengar utan mer om misstro

till framtidens pengaflöde.

Framtiden har väl aldrig kännts så osäker som krisåret 2009.

Innan jul drabbades jag av en lugn känsla av att allt kommer att lösa sig.

Lite irriterande.

Man har ju blivit rätt bra på att beklaga sig inför sig själv.

Nu säger jag bara till spegeln

- det är ingen fara, det kan inte hända mer än så här...

Skämt åsido, framtiden ser ljusare ut.

Vet inte varför men jag kan bara inte oroa mig.

 

Jag börjar från nu och arbetar mig bakåt....

Detta var min frukost imorse!

Lyx i vardagen. Stilla och lungt avnjuten till Within Temptation.

Tror jag gör om´et imorn.

Gårdagens middag

Detta kanske inte var fullt så lysande men resten av familjen fick sig ett härligt skratt.

Skadeglädjen är den enda sanna glädjen eller hur var det nu?

Sötnosan på bibblan

 

I måndags tog jag koeningseggen och styrde kosan mot Örebro och underbara Nea

med sina underbara barn.

Hade en fantastiskt trevlig dag, lunch på bibblan, gungning i lekpark,

massa prat och bus med barna.

Fast vi inte ses så ofta känns det som vi aldrig varit isär.

            

Ser ni mitt barn?

Nä, inte jag heller först  men hon är där!

Inte nog med att jag fick oroa mig för fadern till mina barn som

hade för dagen utvecklat nån slags pyromanisk ådra,

jag skulle dessutom oroa mig för att min förstfödda

skulle trilla ner från en jättegran!

Detta utspelade sig på 8-årskalaset.

När elden brann och barnet var på fast mark var jag lugn.

Kalaset var ett lyckat sådant och alla gästerna återbördades

till sina föräldrar i intakt skick. Det brukar faktiskt vara mitt mål.

Barnen gick tipspromenad, åt grillad korv, drack varm choklad el. saft,

grillade marsmallows(och popcorn), lekte "burken", åt kakor,

hade prisutdelning och gick hem.

Nu är min lilla bebis 8 år...

Tänka sig vad tiden går fort!

Där var hon!

Som en nyutsprungen ros låg den där, i sin kartong.

En alldeles färsk, orörd och oförstörd bärbar dator.

Till mig.

Det går att blogga från den!

hi hi!

Shoppingdrogad glädje infinner sig hos trolltant.

Installerar, anpassar och micklar för fullt så jag hinner inte blogga mer nu.

tjohoj!

Veckan bara ilar iväg!

Var tar all tid vägen?

Hur gör dagarna för att skynda sig?

Vem tjatar på dem?

För om man inte tjatar går det långsamt.

Barn+Busstid att passa+Morgontvär trollmamma

= Katastrof och kaos!

Det blir oftast och alltid tjafs.

Fast man tagit fram kläder på kvällen innan, fast frukten ligger i väskan

och frukosten är framdukad så ska alltid nåt vara helfel.

För små, fel, helt plötsligt trasigt, inte gott, inte vill vakna,

inte den jackan, sätta sig på tvären,

vissla oavbrutet så mammans tålamod blir tillintetgjort.

Jag VILL inte vara sur på morgonen.

Om ingen pratar med mig på en sisådär lagom timme,

om jag får pyssla ensam i köket tills jag e nöjd

och har en kaffekopp i handen då kan man få tilltala mig.

Kan ingen skicka nån slags hypnos-dvd

eller nåt så jag kan bli av med mitt morgonhumör!?

Stackars min familj.

Det ska tilläggas tvärighetsgraden varierar.

Det är faktiskt inte tvärhemskt varje dag. Faktiskt inte!

Och inte när jag arbetar.

Bara min stackars familj som får se min mörka morgonsida.

Förlåt!

Nåja! I lördags skjutsade jag trolltöserna till Moster Å

och vovve till Farbror P.

Alla tre var superlyckliga.

Väl hemma igen var det brådis!

Som tur är så har vi kanonbra grannar som skjutsar oss till tåg.

Tåget gick till söder om stan.

Där checkas det in på Rival, traskas iväg till Soldaten Svejk och

äts en underbar middag - Gulasch med knödel till mig och

schnitzel feldtkuratz katz(eller hur det nu stavas) till herrn.

Till detta dracks det gott öl vid namn ljus Bernard, Primator halvmörk

och Gambrinus.

Sen frisk luft och promenad tillbaka till Rival.

Tillpiffning på hotellrum och vidare ner till föreställningen

några trappor ner.

Kvarteret Skatan - I lust och nöd!

Det var länge sen jag skrattade så!

David Batra är fantastisk!

De andra är minst lika roliga.

Timmarna flög iväg!

Lite suddiga mobilbilder men framträdandet var allt annat än suddigt!

Robert Lowe har en makalös pipa!

Inte en miss, inte en endaste liten snubbling i tonregistret....

Fantastiskt rakt igenom.

De andra pajsarna i Candlemass skötte sitt jobb även dem med bravur.

Spellistan var klockren, allt var klockrent (märk min eufori).

Det var med musikgung i huvudet och ett öra-till-öra-leende som man traskade

mot automobilen i måndagsnatten.

To be continued...

Här ska det nämligen boxas!

Ja, i min arm förstås!

Jag har inte hittat nån ny karlslok om det var det ni trodde.

Den där (han med skägg som bor här i huset)(inte tomten- han bor faktiskt inte här)

kan jag ju inte bli kär i igen för jag har aldrig slutat vara kär i han.

gulligt och pluttinuttit det blev nu...

Nåja, back to the new love!

Den e så snygg!

Hi hi ... går runt och fånler.

Nöjd är förnamnet.

Henrik Wiman, som konstnären heter är helt fantastisk!

Han har gjort gaddningen på insidan av samma arm

- körsbärsblommorna, stjärnorna och flickornas namn.

Det underlättar enormt att han är en hygglig prick som dessutom

lyssnar på BRA musik och gillar skräckfilm.

Samtalsämnena dör liksom inte ut.

Vid ett tillfälle under sittningen nästan somnade jag,

så avslappnad var jag.

Märkligt hur man bara fokuserar.

Lite knepigt att man ska behöva lägga sig under tattueringsnålen

för att finna ett bra sätt att komma ner i varv.

Dyr meditation om inte annat.

Nu däremot e jag aningens stel.

Att sova nytattuerad är alltid en utmaning.

Man sover lite på halvspänn sådär.

Framför allt är man öm, men så vill man ju inte heller

gno armen mot kuddar, karlar, katter och dyl.

Längtar inte till att vakna upp av att man drömmer

att man ligger och kliar frenetitskt på konstverket...

Har dock inte ännu lyckats klia mig i sömnen.

Hua...

Det var lagom kul när jag gjorde min första.

Eskil - katten, var nämligen kattunge då.

Alla som har haft kattunge vet att det inte

pågår tankeverksamhet i en kattunges hjärna.

Den är nog antagligen till för att samla ludd i eller något sådant.

Nåväl, han hade vid tillfället i fråga som hobby

att anfalla ögonlock på folk som sov.

Det byttes raskt ut mot att anfalla tattueringar!

På folk som sov...

Nä om man skulle hinna ta och röja innan kidsen

kommer hem från plugget?!

Han sjuko där uppe i kammar´n kanske vill ha lite kaffe...

Ciao

 

Färsk som attan! Drygt två timmars härligt gnuggande utan paus! Mums. . . Det var sittning #1 det. Nu sitter jag på pendeln mot ljuva hem. Ciao!

I väntan på smärta klev jag in på Repulsive records för att goa mig i lite metal.

Där inhandlades nya F.K.U (tyskt y) och en Behemothkeps till sötgöte där hemma i sjuksängen.

Jag gick ifrån en Witchfinder General tröja

men fick raskt vända tillbaka

och köpa annars hade jag ångrat mig nåt kopiöst.

Hua. . . Snart så!

Avnjuter en skagensandwich och en makalöst god latte på CoffeIn på sköna söder! Väntar på att klockan ska ticka liite snabbare. Tjoflöjt så länge!

  

...smäller det!

 

  

Oblivious på Skogsröjet 29/8 2009

Man är alltid lite lätt orolig när man ska lyssna på en skiva

då man tidigare bara hört bandet ifråga live.

Risken att man ska bli besviken är enligt min åsikt större

än chansen att bli nöjd och glad.

Det kan bli så fel, så ofta överproducerat, så ofta för rent ljud,

för snyggt och städat helt enkelt.

Nu menar jag inte att det ska låta skit.

Missförstå mig rätt.

Man vill ju gärna få så nära samma känsla som vid liveuppträdandet

som det bara går.

Men det är nog värre att höra skivan först

-bli helt hänförd och sen gå på spelning där de verkligen spelar urkasst,

utan feeling, eller tillochmed otajt och falskt.

Musik ska ju upplevas live!

Skivor ska avnjutas helst med minnesbilder på näthinnan från ett liveuppträdande.

Jag blir glad av musik.

Jag blir glad av Oblivious.

Skönt sväng, härligt som tusan att höra på både live och på skiva.

Väntar med spänning på fullängdaren som kommer i höst.

Demona som har snurrat i spelaren sen de damp ner i lådan heter

"Masters of time" och "Hand in hand with demons" 

och spelades in 2007 respektive 2008

då bandet fortfarande gick under namnet "Oblivion".

Shit pomfritt vad mina öron ler!

Lovar att sprida Oblivious så gott jag kan.

Jocke (trummis i Oblivious) ska ha ett jättetack

för att han bemödade sig att skicka demona

till mig och mina hårdrockande flickebarn.

Nu ska den här käringa gå å leta reda på träningskläderna och sen ska det boxas!

Hare gott!

Då var ungarnas festivaldebut avklarad!

Och det med bravur!

De såg Oblivious, Renegade five, Violent Divine,

Bullet, Heat (lite grann), Gemini five,

Hardcore Superstar och självklart Crucified Barbara!

Värst rockade de till Bullet.

Godkänd moshpit/circlepit helt klart.

Hulda for i backen minst två gånger!

Deras far och jag skrattade och njöt av att se deras lycka.

Folk runt omkring oss log.

Och viktigast av allt - barna hade jättekul!

Vi var ju där enbart för deras skull.

Banden som var intressanta för mig

hade jag ju sett i år redan, till och med flera gånger.

Däremot blev jag glatt överraskad av Oblivious.

Ett ungt band från Linköping som gjorde intryck på mig.

Man skulle köpt en demo för 20 spänn.

*ångrar att jag inte leta reda på nån i bandet*

Ja ja nu tar åldern ut sin rätt på denna tant.

Sängen kallar.

Monster barna har fått för sig att deras mor är tant.

Har ni hört så dumt!

Skepp ohoj!

Så känns det nu...

Var ute på krogen igår (faktiskt!)

Och nu är jag så pigg så jag vet inte vad jag ska ta mig till...

Borde kanske vara jättetrött?

Bakar bröd och ska ta en promenad för att hämta våra små barn,

de fick inte följa med ut på krogen nämligen.

Söderstadion förärades med ett besök av moi igår också...

Men det vet jag inte om jag vill prata om.

Är fortfarande arg och bitter över det.

Det får vara tills jag har vettiga ord att printa ner.

Jag tror Roffe Wikström säger det bäst: