Ja, i min arm förstås!

Jag har inte hittat nån ny karlslok om det var det ni trodde.

Den där (han med skägg som bor här i huset)(inte tomten- han bor faktiskt inte här)

kan jag ju inte bli kär i igen för jag har aldrig slutat vara kär i han.

gulligt och pluttinuttit det blev nu...

Nåja, back to the new love!

Den e så snygg!

Hi hi ... går runt och fånler.

Nöjd är förnamnet.

Henrik Wiman, som konstnären heter är helt fantastisk!

Han har gjort gaddningen på insidan av samma arm

- körsbärsblommorna, stjärnorna och flickornas namn.

Det underlättar enormt att han är en hygglig prick som dessutom

lyssnar på BRA musik och gillar skräckfilm.

Samtalsämnena dör liksom inte ut.

Vid ett tillfälle under sittningen nästan somnade jag,

så avslappnad var jag.

Märkligt hur man bara fokuserar.

Lite knepigt att man ska behöva lägga sig under tattueringsnålen

för att finna ett bra sätt att komma ner i varv.

Dyr meditation om inte annat.

Nu däremot e jag aningens stel.

Att sova nytattuerad är alltid en utmaning.

Man sover lite på halvspänn sådär.

Framför allt är man öm, men så vill man ju inte heller

gno armen mot kuddar, karlar, katter och dyl.

Längtar inte till att vakna upp av att man drömmer

att man ligger och kliar frenetitskt på konstverket...

Har dock inte ännu lyckats klia mig i sömnen.

Hua...

Det var lagom kul när jag gjorde min första.

Eskil - katten, var nämligen kattunge då.

Alla som har haft kattunge vet att det inte

pågår tankeverksamhet i en kattunges hjärna.

Den är nog antagligen till för att samla ludd i eller något sådant.

Nåväl, han hade vid tillfället i fråga som hobby

att anfalla ögonlock på folk som sov.

Det byttes raskt ut mot att anfalla tattueringar!

På folk som sov...

Nä om man skulle hinna ta och röja innan kidsen

kommer hem från plugget?!

Han sjuko där uppe i kammar´n kanske vill ha lite kaffe...

Ciao

Färsk som attan! Drygt två timmars härligt gnuggande utan paus! Mums. . . Det var sittning #1 det. Nu sitter jag på pendeln mot ljuva hem. Ciao!

I väntan på smärta klev jag in på Repulsive records för att goa mig i lite metal.

Där inhandlades nya F.K.U (tyskt y) och en Behemothkeps till sötgöte där hemma i sjuksängen.

Jag gick ifrån en Witchfinder General tröja

men fick raskt vända tillbaka

och köpa annars hade jag ångrat mig nåt kopiöst.

Hua. . . Snart så!

Avnjuter en skagensandwich och en makalöst god latte på CoffeIn på sköna söder! Väntar på att klockan ska ticka liite snabbare. Tjoflöjt så länge!

...smäller det!

Oblivious på Skogsröjet 29/8 2009

Man är alltid lite lätt orolig när man ska lyssna på en skiva

då man tidigare bara hört bandet ifråga live.

Risken att man ska bli besviken är enligt min åsikt större

än chansen att bli nöjd och glad.

Det kan bli så fel, så ofta överproducerat, så ofta för rent ljud,

för snyggt och städat helt enkelt.

Nu menar jag inte att det ska låta skit.

Missförstå mig rätt.

Man vill ju gärna få så nära samma känsla som vid liveuppträdandet

som det bara går.

Men det är nog värre att höra skivan först

-bli helt hänförd och sen gå på spelning där de verkligen spelar urkasst,

utan feeling, eller tillochmed otajt och falskt.

Musik ska ju upplevas live!

Skivor ska avnjutas helst med minnesbilder på näthinnan från ett liveuppträdande.

Jag blir glad av musik.

Jag blir glad av Oblivious.

Skönt sväng, härligt som tusan att höra på både live och på skiva.

Väntar med spänning på fullängdaren som kommer i höst.

Demona som har snurrat i spelaren sen de damp ner i lådan heter

"Masters of time" och "Hand in hand with demons" 

och spelades in 2007 respektive 2008

då bandet fortfarande gick under namnet "Oblivion".

Shit pomfritt vad mina öron ler!

Lovar att sprida Oblivious så gott jag kan.

Jocke (trummis i Oblivious) ska ha ett jättetack

för att han bemödade sig att skicka demona

till mig och mina hårdrockande flickebarn.

Nu ska den här käringa gå å leta reda på träningskläderna och sen ska det boxas!

Hare gott!