Inlägg publicerade under kategorin Musik
Oblivious på Skogsröjet 29/8 2009
Man är alltid lite lätt orolig när man ska lyssna på en skiva
då man tidigare bara hört bandet ifråga live.
Risken att man ska bli besviken är enligt min åsikt större
än chansen att bli nöjd och glad.
Det kan bli så fel, så ofta överproducerat, så ofta för rent ljud,
för snyggt och städat helt enkelt.
Nu menar jag inte att det ska låta skit.
Missförstå mig rätt.
Man vill ju gärna få så nära samma känsla som vid liveuppträdandet
som det bara går.
Men det är nog värre att höra skivan först
-bli helt hänförd och sen gå på spelning där de verkligen spelar urkasst,
utan feeling, eller tillochmed otajt och falskt.
Musik ska ju upplevas live!
Skivor ska avnjutas helst med minnesbilder på näthinnan från ett liveuppträdande.
Jag blir glad av musik.
Jag blir glad av Oblivious.
Skönt sväng, härligt som tusan att höra på både live och på skiva.
Väntar med spänning på fullängdaren som kommer i höst.
Demona som har snurrat i spelaren sen de damp ner i lådan heter
"Masters of time" och "Hand in hand with demons"
och spelades in 2007 respektive 2008
då bandet fortfarande gick under namnet "Oblivion".
Shit pomfritt vad mina öron ler!
Lovar att sprida Oblivious så gott jag kan.
Jocke (trummis i Oblivious) ska ha ett jättetack
för att han bemödade sig att skicka demona
till mig och mina hårdrockande flickebarn.
Nu ska den här käringa gå å leta reda på träningskläderna och sen ska det boxas!
Hare gott!
Då var ungarnas festivaldebut avklarad!
Och det med bravur!
De såg Oblivious, Renegade five, Violent Divine,
Bullet, Heat (lite grann), Gemini five,
Hardcore Superstar och självklart Crucified Barbara!
Värst rockade de till Bullet.
Godkänd moshpit/circlepit helt klart.
Hulda for i backen minst två gånger!
Deras far och jag skrattade och njöt av att se deras lycka.
Folk runt omkring oss log.
Och viktigast av allt - barna hade jättekul!
Vi var ju där enbart för deras skull.
Banden som var intressanta för mig
hade jag ju sett i år redan, till och med flera gånger.
Däremot blev jag glatt överraskad av Oblivious.
Ett ungt band från Linköping som gjorde intryck på mig.
Man skulle köpt en demo för 20 spänn.
*ångrar att jag inte leta reda på nån i bandet*
Ja ja nu tar åldern ut sin rätt på denna tant.
Sängen kallar.
Monster barna har fått för sig att deras mor är tant.
Har ni hört så dumt!
Skepp ohoj!
Här kommer det lite bilder från spektaklet.
Sötaste på Festivalen
Testament
Dark Funeral
Arch Enemy
Dimmu Borgir
Napalm Death
Mina leriga ben och kängor.
De har gjort vad de kunnat med halm
Den lokala Ica-handlaren gillar hårdrockare!
Denna tant (se nedan)
har just kommit hem från ett geggigt men hysteriskt trevligt Kilafors,
eller som det numera heter Kill-a-Force.
Där borta i obyggden har det avnjutits både
musik och dryck i glada vänners lag!
Efter en smärre incident med en puckad GPS (den hade troligen PMS)
kom vi äntligen fram till festivalområdet. Tack Pelle!
Vi hade tydligen tagit med oss ruskväder hemifrån så tältet fick vänta.
nederbörden gjorde att marken förbyttes ganska så snart
till en enda stor brun sörja...
Men humöret stod på topp!
Festivalen första spelning för våran del blev WOLF.
Min fina Wolftröja fick gömmas undan från regn med hjälp av regnjacka.
De var kanonbra och ljudet var lysande! Detta verkar lovande!
Därefter blev det sightseeing på campingen och en god, varm och efterlängtad dubbel 90-grammare...
Så var det Testament!
Lysande, brilliant, häftigt och återigen bra ljud!
Därefter Dark Funeral och sen till kvällens höjdpunkt:
W.A.S.P
Stöddig som bara den lyckades jag ta mig nästan ända fram!
Jösses Amalia som hulda skulle ha sagt.
När konserten var slut var jag klämd, varm, svettig och alldeles, alldeles underbart nöjd!
Fick höra så mkt bra...
Leran som sagt var helt fantastisk,
jag har aldrig i hela mitt liv sett maken till lermassor!
Vi gjorde ett moget beslut trots promillehalten.
Inatt blir det bilen!
Så Gubben + bror + lilla jag klev in i Koeningseggen och slumrade
nöjda och glada ända tills nästa dag!
Dag 2
Började med att det skulle rätas ut kroppar.
Sen skulle vätskebalans återställas.
Därefter blev det både Aeon och Korp i Rock-klassikertältet
- Trevligt, trevligt!
Sen vidare in på festivalområdet lirade dessa asgrymma brudar:
Som utlovat stod jag allra längst fram!
Iförd min fina CB-tröja !
Enda negativa jag har att säga om Crucified Barbaras
spelning är att de fick för lite tid!
To be continued...
Var var jag nu...
Jo!
Efter CB blev det Pardise Lost som vi såg från "ölfållan"
(eftersom svensken har så svårt att sköta sig när det gäller alkohol
så kan det vara smart att bunta ihop alla fyllbultar
inom inhägnat område)
(faktum är att jag aldrig sett ett så rent festivalområde,
kan bero på att det inte fanns tillgång till flaskor att tömma och kasta omkring sig lite var stans)
och vidare efter det
lite socialt umgänge och mer vätskekontroll vid automobilen.
Genomgående för alla spelningar var ljudet.
Kanonljud!
Edguy hade visst lite skrapljud i typ tre-fem minuter
men det tycker jag inte man kan hänga upp nåt i julgran för.
Men, men åter till ordningen!
Väl inne på festivalområdet igen hörde vi Mustasch´s avslutande toner innan det var det dags
för den lilla tjejen med den stora rösten.
Jädrans i min lilla låda...
Vet inte om jag ska bli vettskrämd och springa därifrån
eller om jag ska stanna och bli hänförd.
Jag valde det senare alternativet!
Jag pratar naturligtvis om Angela Gossow och Arch Enemy!
Blev min tredje gång jag såg dem nu och de var lika bra som alltid
förutom att jag inte tycker att hon skulle försökt sig på att prata svenska.
Gillar helt enkelt inte när artister tragglar ihop några
svenska ord bara för att ...
låter liksom fånigt.
Men det är min åsikt det.
Musikaliskt har jag inget att klaga på!
De körde bra låtar och stämningen var högklassig.
U.D.O stod på tur.
Den lille ettrige tysken Herr Dirkschneider levererade.Punkt
Lite eget och en del Accept.
Han öppnade med Metalheart.
Trevligt!
Därefter tog åldern och den inmundigade rusdrycken
ut sin rätt på vårt lilla sällskap och vi begav våra slitna
men lyckliga lekamen till bilen.
Natt två förflöt.
Dag 3 grydde.
Dagens schema var inte lika späckat men lika spännande för det.
Trots gårdagens älgkebab blev jag hungrig den här dagen också.
Märkligt.
Idag skulle det ske.
Langosen med stor L skulle ätas.
Efter SRF-missödet hade jag förberett mig både
mentalt och rent praktiskt.
Jag skulle stå still.
Jag skulle checka området efter eventuella anfallande saker på marknivå såsom soppåsar, burkar och dylikt.
Sen skulle jag äta.
Det var min plan.
Jag väljer att låta eventuella läsare leva i ovisshet
om vad som hände på SRF...
ni får använda er fantasi.
Halvvägs in på Langosen fick jag magknip.
Åt en stund till bara för att.
Langos tycker inte om mig, men jag tycker om Langos.
Dagen hade börjat med sol som värmde så denna dag blev det inga skinnbrallor för rocktanten här inte.
Faktum var att skinnbraxorna hade räddat mina två medresenärers trumhinnor från gnäll i hela två dagar.
Inte blöt, inte lerig.
Ja, ok UTANPÅ byxorna,
men jag behövde minsann inte raka smalbenen
med isskrapan för att få bort lera.
Vi besökte återigen det trevliga rock-klassikertältet
för lite maltdryck och trevliga hådrockares sällskap.
Finns det några trevligare människor på denna jord?
Därinne spelade Renegade Five.
Vi avnjöt (?) vår läskiga sofiero och traskade sen ut i fållan
för att spisa lite Nigthingale.
Hot Leg började ljuda innan vi hade hunnit sörpla färdigt
blaskmalten och det skyndade på oss ytterligare.
Där och då önskade man att ljudet var så dåligt
att det inte hade hörts alls.
Queensryche hörde vi ända bort till bilen.
Powernap är ju underskattat!
Fantastiskt vad en sargad festivalkropp kan återhämta sig snabbt!
Edguy stod på tur.
Spelglädje! Riktigt trivsamt att digga loss till.
(gillar mitt eget ordval)
Som sagt knastrade det en aning och ett ögonblick,
men energin i den tyska powermetallen
lät sig inte nedslås av detta!
Efter detta traskade vi tjugo steg på sin höjd.
(tre om man går Janne-långben-steg)(men det vet jag bara EN som kan)
På scenen brann det eldar, strålkastare sken,
rök steg och dramatisk musik spelades sakta och pampigt.
Norska Dimmu Borgir kommer så ut på scenen.
Levererar TUNG black metal.
Bröstkorgen dunkar och vibrerar med i takten- mysigt.
Hmm bara jag som tycker black metal är mysig...
Jag kan aldrig för mitt liv tycka att norska är skrämmande
men här går det faktiskt att bortse ifrån.
Suggestivt, förföriskt på något sätt.
Upplevelsen fick högre poäng än förra gången jag såg dem, då på SRF.
Detta enbart p.g.a att det nu var mörkt
och då var nästan mitt på blanka dagen.
De liksom gör sig bäst i mörker...
Så var det då dags för det sista bandet
att äntra scenen på Rockweekend 2009 i Kilafors.
Napalm Death en trio vettlöst spelglada engelsmän från Birmingham.
De gjorde avslutet på denna festival med bravur!
SNABBT var ordet sa Bull,
BRA var ordet sa Bill.
Finito och goodbye för detta år men vi återkommer nästa.
Var så säker!
På vägen hem stannade vi förbi kära yster med familj.
Höll på att få med oss min lille prins hem.
Tack för duschen, godgoda maten å kaffet underbara ni!
LÖV på er!
Nu återstår bara sanering av lyxåket,
persedelvård på diverse kängor + läderbrallisar
och återhämtning rent kroppsligt.
Sen är man fit-for-fight igen!
29/8 SKOGSRÖJET här kommer vi!
Då ska kidsen med!
Rock ´n roll!
Så var SRF 2009 till ända
Dagarna öste förbi i en enda villervalla av goda groggar, helskön musik och människor som envisades med att vara förfärligt roliga.
Varför finns brännässlor ?
Varför är raviolimackor så gott ?
Varför blir lila groggar godare med oliver i ?
Varför gör det ont att skratta konstant i fem dagar ?
Därför!
Detta ska man leva på i 360 dagar,
sen fylls det på igen.
Jag höll på skriva att det är skönt att umgås med vuxna som omväxling,
men vete katten om det var särskilt mycket vuxet som inträffade...
Men att gå ur rollen som förälder kan faktiskt vara skönt.
Att bara vara människa.
Självklart saknar man dem så man nästan blir galen emellanåt.
Men jag kan ändå koppla bort detta,
dels därför att tiden inte räcker till att sakna några barn på,
dels för att jag vet att de har det så bra där de är.
SRF -09 topplista
1. MUSIKEN
2. Alla goa, galna människor
3. Ahlgrens pommes med bearnaisesås
4. Champagnen på mornarna...
5. Humornivån
Bästa konserterna - utan inbördes ordning
Crucified Barbara
Twisted Sister
Candlemass
MOTÖRHEAD
RAGE
UNLEASHED
GRAND MAGUS
IMMORTAL
En annan rolig händelse var det fantastiskt proffesionella rockquisset som min kära make hade anordnat.
Jag är oerhört stolt över mitt lags andraplats
i denna prestigefyllda tävling.
Han hade knepat och knåpat i minst en vecka för att få ihop allt.
En frågedel och en introdel.
Superproffsigt.
(tänker att smörning kan gå hem)
Till saken hör att jag trodde att jag inte skulle greja en enda fråga.
Men det gjorde jag!
Undrar hur länge man kan vara mallig och komma undan med det?
Nähä middag idag kanske?
Kilar väl ner till Langosvagnen eller "Största burgarna"...
Just ja, var ju tillbaka i civilisationen.
Makaroner nån?
Laddar inför Kilafors och Rockweekend!
Skepp Ohoj!
Nu är det inte långt kvar!
Som man har längtat.
Svreiges bästa festival går snart av stapeln.
Säger detta utan att ens provat de andra...
Packlistan är skriven, allt inhandlat och det mesta tvättat.
Tanka bilen och noppa ögonbryna ungefär är det jag har kvar!
Lördag
Söndag
Måndag
Tisdag åker vi...
Onsdag drar härligheten igång!
Nu hemkommen från badkalas konstaterar jag att skivorna
som förr inte rymdes i hyllan nu står prydligt på sin plats.
En liten dementering från föregående blogginlägg:
Okej vi är väl inte "rent hus"-slarviga,
men vi är inte Ikeakatalogsprydliga heller,
lite lagom sådär... Svenssonstädiga då.
ha ha
simma lugnt!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 | 10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||
|