Som en nyutsprungen ros låg den där, i sin kartong.

En alldeles färsk, orörd och oförstörd bärbar dator.

Till mig.

Det går att blogga från den!

hi hi!

Shoppingdrogad glädje infinner sig hos trolltant.

Installerar, anpassar och micklar för fullt så jag hinner inte blogga mer nu.

tjohoj!

Veckan bara ilar iväg!

Var tar all tid vägen?

Hur gör dagarna för att skynda sig?

Vem tjatar på dem?

För om man inte tjatar går det långsamt.

Barn+Busstid att passa+Morgontvär trollmamma

= Katastrof och kaos!

Det blir oftast och alltid tjafs.

Fast man tagit fram kläder på kvällen innan, fast frukten ligger i väskan

och frukosten är framdukad så ska alltid nåt vara helfel.

För små, fel, helt plötsligt trasigt, inte gott, inte vill vakna,

inte den jackan, sätta sig på tvären,

vissla oavbrutet så mammans tålamod blir tillintetgjort.

Jag VILL inte vara sur på morgonen.

Om ingen pratar med mig på en sisådär lagom timme,

om jag får pyssla ensam i köket tills jag e nöjd

och har en kaffekopp i handen då kan man få tilltala mig.

Kan ingen skicka nån slags hypnos-dvd

eller nåt så jag kan bli av med mitt morgonhumör!?

Stackars min familj.

Det ska tilläggas tvärighetsgraden varierar.

Det är faktiskt inte tvärhemskt varje dag. Faktiskt inte!

Och inte när jag arbetar.

Bara min stackars familj som får se min mörka morgonsida.

Förlåt!

Nåja! I lördags skjutsade jag trolltöserna till Moster Å

och vovve till Farbror P.

Alla tre var superlyckliga.

Väl hemma igen var det brådis!

Som tur är så har vi kanonbra grannar som skjutsar oss till tåg.

Tåget gick till söder om stan.

Där checkas det in på Rival, traskas iväg till Soldaten Svejk och

äts en underbar middag - Gulasch med knödel till mig och

schnitzel feldtkuratz katz(eller hur det nu stavas) till herrn.

Till detta dracks det gott öl vid namn ljus Bernard, Primator halvmörk

och Gambrinus.

Sen frisk luft och promenad tillbaka till Rival.

Tillpiffning på hotellrum och vidare ner till föreställningen

några trappor ner.

Kvarteret Skatan - I lust och nöd!

Det var länge sen jag skrattade så!

David Batra är fantastisk!

De andra är minst lika roliga.

Timmarna flög iväg!

Lite suddiga mobilbilder men framträdandet var allt annat än suddigt!

Robert Lowe har en makalös pipa!

Inte en miss, inte en endaste liten snubbling i tonregistret....

Fantastiskt rakt igenom.

De andra pajsarna i Candlemass skötte sitt jobb även dem med bravur.

Spellistan var klockren, allt var klockrent (märk min eufori).

Det var med musikgung i huvudet och ett öra-till-öra-leende som man traskade

mot automobilen i måndagsnatten.

To be continued...

Här ska det nämligen boxas!