Oblivious på Skogsröjet 29/8 2009

Man är alltid lite lätt orolig när man ska lyssna på en skiva

då man tidigare bara hört bandet ifråga live.

Risken att man ska bli besviken är enligt min åsikt större

än chansen att bli nöjd och glad.

Det kan bli så fel, så ofta överproducerat, så ofta för rent ljud,

för snyggt och städat helt enkelt.

Nu menar jag inte att det ska låta skit.

Missförstå mig rätt.

Man vill ju gärna få så nära samma känsla som vid liveuppträdandet

som det bara går.

Men det är nog värre att höra skivan först

-bli helt hänförd och sen gå på spelning där de verkligen spelar urkasst,

utan feeling, eller tillochmed otajt och falskt.

Musik ska ju upplevas live!

Skivor ska avnjutas helst med minnesbilder på näthinnan från ett liveuppträdande.

Jag blir glad av musik.

Jag blir glad av Oblivious.

Skönt sväng, härligt som tusan att höra på både live och på skiva.

Väntar med spänning på fullängdaren som kommer i höst.

Demona som har snurrat i spelaren sen de damp ner i lådan heter

"Masters of time" och "Hand in hand with demons" 

och spelades in 2007 respektive 2008

då bandet fortfarande gick under namnet "Oblivion".

Shit pomfritt vad mina öron ler!

Lovar att sprida Oblivious så gott jag kan.

Jocke (trummis i Oblivious) ska ha ett jättetack

för att han bemödade sig att skicka demona

till mig och mina hårdrockande flickebarn.

Nu ska den här käringa gå å leta reda på träningskläderna och sen ska det boxas!

Hare gott!