Ja, i min arm förstås!

Jag har inte hittat nån ny karlslok om det var det ni trodde.

Den där (han med skägg som bor här i huset)(inte tomten- han bor faktiskt inte här)

kan jag ju inte bli kär i igen för jag har aldrig slutat vara kär i han.

gulligt och pluttinuttit det blev nu...

Nåja, back to the new love!

Den e så snygg!

Hi hi ... går runt och fånler.

Nöjd är förnamnet.

Henrik Wiman, som konstnären heter är helt fantastisk!

Han har gjort gaddningen på insidan av samma arm

- körsbärsblommorna, stjärnorna och flickornas namn.

Det underlättar enormt att han är en hygglig prick som dessutom

lyssnar på BRA musik och gillar skräckfilm.

Samtalsämnena dör liksom inte ut.

Vid ett tillfälle under sittningen nästan somnade jag,

så avslappnad var jag.

Märkligt hur man bara fokuserar.

Lite knepigt att man ska behöva lägga sig under tattueringsnålen

för att finna ett bra sätt att komma ner i varv.

Dyr meditation om inte annat.

Nu däremot e jag aningens stel.

Att sova nytattuerad är alltid en utmaning.

Man sover lite på halvspänn sådär.

Framför allt är man öm, men så vill man ju inte heller

gno armen mot kuddar, karlar, katter och dyl.

Längtar inte till att vakna upp av att man drömmer

att man ligger och kliar frenetitskt på konstverket...

Har dock inte ännu lyckats klia mig i sömnen.

Hua...

Det var lagom kul när jag gjorde min första.

Eskil - katten, var nämligen kattunge då.

Alla som har haft kattunge vet att det inte

pågår tankeverksamhet i en kattunges hjärna.

Den är nog antagligen till för att samla ludd i eller något sådant.

Nåväl, han hade vid tillfället i fråga som hobby

att anfalla ögonlock på folk som sov.

Det byttes raskt ut mot att anfalla tattueringar!

På folk som sov...

Nä om man skulle hinna ta och röja innan kidsen

kommer hem från plugget?!

Han sjuko där uppe i kammar´n kanske vill ha lite kaffe...

Ciao