Här kommer det lite bilder från spektaklet. 

Sötaste på Festivalen

Testament

Dark Funeral

Arch Enemy

Dimmu Borgir

Napalm Death

Mina leriga ben och kängor.

De har gjort vad de kunnat med halm

Den lokala Ica-handlaren gillar hårdrockare!

Denna tant (se nedan)

har just kommit hem från ett geggigt men hysteriskt trevligt Kilafors,

eller som det numera heter Kill-a-Force.

Där borta i obyggden har det avnjutits både

musik och dryck i glada vänners lag!

Efter en smärre incident med en puckad GPS (den hade troligen PMS)

kom vi äntligen fram till festivalområdet. Tack Pelle!

Vi hade tydligen tagit med oss ruskväder hemifrån så tältet fick vänta.

nederbörden gjorde att marken förbyttes ganska så snart

till en enda stor brun sörja...

Men humöret stod på topp!

Festivalen första spelning för våran del blev WOLF.

Min fina Wolftröja fick gömmas undan från regn med hjälp av regnjacka.

De var kanonbra och ljudet var lysande! Detta verkar lovande!

Därefter blev det sightseeing på campingen och en god, varm och efterlängtad dubbel 90-grammare...

Så var det Testament!

Lysande, brilliant, häftigt och återigen bra ljud!

Därefter Dark Funeral och sen till kvällens höjdpunkt:

W.A.S.P

Stöddig som bara den lyckades jag ta mig nästan ända fram!

Jösses Amalia som hulda skulle ha sagt.

När konserten var slut var jag klämd, varm, svettig och alldeles, alldeles underbart nöjd!

Fick höra så mkt bra...

Leran som sagt var helt fantastisk,

jag har aldrig i hela mitt liv sett maken till lermassor!

Vi gjorde ett moget beslut trots promillehalten.

Inatt blir det bilen!

Så Gubben + bror + lilla jag klev in i Koeningseggen och slumrade

nöjda och glada ända tills nästa dag!

Dag 2

Började med att det skulle rätas ut kroppar.

Sen skulle vätskebalans återställas.

Därefter blev det både Aeon och Korp i Rock-klassikertältet

- Trevligt, trevligt!

Sen vidare in på festivalområdet lirade dessa asgrymma brudar:

Som utlovat stod jag allra längst fram!

Iförd min fina CB-tröja !

Enda negativa jag har att säga om Crucified Barbaras

spelning är att de fick för lite tid!

To be continued...

Var var jag nu...

Jo!

Efter CB blev det Pardise Lost som vi såg från "ölfållan"

(eftersom svensken har så svårt att sköta sig när det gäller alkohol

så kan det vara smart att bunta ihop alla fyllbultar

inom inhägnat område)

(faktum är att jag aldrig sett ett så rent festivalområde,

kan bero på att det inte fanns tillgång till flaskor att tömma och kasta omkring sig lite var stans)

och vidare efter det

lite socialt umgänge och  mer vätskekontroll vid automobilen.

Genomgående för alla spelningar var ljudet.

Kanonljud!

Edguy hade visst lite skrapljud i typ tre-fem minuter

men det tycker jag inte man kan hänga upp nåt i julgran för.

Men, men åter till ordningen!

Väl inne på festivalområdet igen hörde vi Mustasch´s avslutande toner innan det var det dags

för den lilla tjejen med den stora rösten.

Jädrans i min lilla låda...

Vet inte om jag ska bli vettskrämd och springa därifrån

eller om jag ska stanna och bli hänförd.

Jag valde det senare alternativet!

Jag pratar naturligtvis om Angela Gossow och Arch Enemy!

Blev min tredje gång jag såg dem nu och de var lika bra som alltid

förutom att jag inte tycker att hon skulle försökt sig på att prata svenska.

Gillar helt enkelt inte när artister tragglar ihop några

svenska ord bara för att ...

låter liksom fånigt.

Men det är min åsikt det.

Musikaliskt har jag inget att klaga på!

De körde bra låtar och stämningen var högklassig.

U.D.O stod på tur.

Den lille ettrige tysken Herr Dirkschneider levererade.Punkt

Lite eget och en del Accept.

Han öppnade med Metalheart.

Trevligt!

Därefter tog åldern och den inmundigade rusdrycken

ut sin rätt på vårt lilla sällskap och vi begav våra slitna

men lyckliga lekamen till bilen.

Natt två förflöt.

Dag 3 grydde.

Dagens schema var inte lika späckat men lika spännande för det.

Trots gårdagens älgkebab blev jag hungrig den här dagen också.

Märkligt.

Idag skulle det ske.

Langosen med stor L skulle ätas.

Efter SRF-missödet hade jag förberett mig både

mentalt och rent praktiskt.

Jag skulle stå still.

Jag skulle checka området efter eventuella anfallande saker på marknivå såsom soppåsar, burkar och dylikt.

Sen skulle jag äta.

Det var min plan.

Jag väljer att låta eventuella läsare leva i ovisshet

om vad som hände på SRF...

ni får använda er fantasi.

Halvvägs in på Langosen fick jag magknip.

Åt en stund till bara för att.

Langos tycker inte om mig, men jag tycker om Langos.

Dagen hade börjat med sol som värmde så denna dag blev det inga skinnbrallor för rocktanten här inte.

Faktum var att skinnbraxorna hade räddat mina två medresenärers trumhinnor från gnäll i hela två dagar.

Inte blöt, inte lerig.

Ja, ok UTANPÅ byxorna,

men jag behövde minsann inte raka smalbenen

med isskrapan för att få bort lera.

Vi besökte återigen det trevliga rock-klassikertältet

för lite maltdryck och trevliga hådrockares sällskap.

Finns det några trevligare människor på denna jord?

Därinne spelade Renegade Five.

Vi avnjöt (?) vår läskiga sofiero och traskade sen ut i fållan

för att spisa lite Nigthingale.

Hot Leg började ljuda innan vi hade hunnit sörpla färdigt

blaskmalten och det skyndade på oss ytterligare.

Där och då önskade man att ljudet var så dåligt

att det inte hade hörts alls.

Queensryche hörde vi ända bort till bilen.

Powernap är ju underskattat!

Fantastiskt vad en sargad festivalkropp kan återhämta sig snabbt!

Edguy stod på tur.

Spelglädje! Riktigt trivsamt att digga loss till.

(gillar mitt eget ordval)

Som sagt knastrade det en aning och ett ögonblick,

men energin i den tyska powermetallen

lät sig inte nedslås av detta!

Efter detta traskade vi tjugo steg på sin höjd.

(tre om man går Janne-långben-steg)(men det vet jag bara EN som kan)

På scenen brann det eldar, strålkastare sken,

rök steg och dramatisk musik spelades sakta och pampigt.

Norska Dimmu Borgir kommer så ut på scenen.

Levererar TUNG black metal.

Bröstkorgen dunkar och vibrerar med i takten- mysigt.

Hmm bara jag som tycker black metal är mysig...

Jag kan aldrig för mitt liv tycka att norska är skrämmande

men här går det faktiskt att bortse ifrån.

Suggestivt, förföriskt på något sätt.

Upplevelsen fick högre poäng än förra gången jag såg dem, då på SRF.

Detta enbart p.g.a att det nu var mörkt

och då var nästan mitt på blanka dagen.

De liksom gör sig bäst i mörker...

Så var det då dags för det sista bandet

att äntra scenen på Rockweekend 2009 i Kilafors.

Napalm Death en trio vettlöst spelglada engelsmän från Birmingham.

De gjorde avslutet på denna festival med bravur!

SNABBT var ordet sa Bull,

BRA var ordet sa Bill.

Finito och goodbye för detta år men vi återkommer nästa.

Var så säker!

På vägen hem stannade vi förbi kära yster med familj.

Höll på att få med oss min lille prins hem.

Tack för duschen, godgoda maten å kaffet underbara ni!

LÖV på er!

Nu återstår bara sanering av lyxåket,

persedelvård på diverse kängor + läderbrallisar

och återhämtning rent kroppsligt.

Sen är man fit-for-fight igen!

29/8 SKOGSRÖJET här kommer vi!

Då ska kidsen med!

Rock ´n roll!

av fem möjliga!

Undrar hur många gånger man kan fylla 23 igentligen?

Inte så att jag har någon svår åldersnoja,

jag tycker bara att 23 är en bra ålder.

Jag hade iallafall en underbar dag igår,

med världens goaste familj är det svårt att inte ha bra dagar.

Tack underbara syskon

Barna å Gubben gav mig den här fina tröjan!

Nu e jag snyggast i stan!

Gissa vem som har lovat att stå längst fram på CB på Rockweekend?

Mmm jo det har jag igen...

Blev så glad ända in åt alla som uppmärksammade mig igår.

Känner mig rik på människor.

Gillar er skarpt!

Tog en fotopromenad i trädgården nu på morgonen och detta blev resultatet:

Tjejsmultron!

Fint va?

Så var SRF 2009 till ända

Dagarna öste förbi i en enda villervalla av goda groggar, helskön musik och människor som envisades med att vara förfärligt roliga.

Varför finns brännässlor ?

Varför är raviolimackor så gott ?

Varför blir lila groggar godare med oliver i ?

Varför gör det ont att skratta konstant i fem dagar ?

Därför!

Detta ska man leva på i 360 dagar,

sen fylls det på igen.

Jag höll på skriva att det är skönt att umgås med vuxna som omväxling,

men vete katten om det var särskilt mycket vuxet som inträffade...

Men att gå ur rollen som förälder kan faktiskt vara skönt.

Att bara vara människa.

Självklart saknar man dem så man nästan blir galen emellanåt.

Men jag kan ändå koppla bort detta,

dels därför att tiden inte räcker till att sakna några barn på,

dels för att jag vet att de har det så bra där de är.

SRF -09 topplista

1. MUSIKEN

2. Alla goa, galna människor

3. Ahlgrens pommes med bearnaisesås

4. Champagnen på mornarna...

 5. Humornivån

Bästa konserterna - utan inbördes ordning

Crucified Barbara

Twisted Sister

Candlemass

MOTÖRHEAD

RAGE

UNLEASHED

GRAND MAGUS

IMMORTAL

En annan rolig händelse var det fantastiskt proffesionella rockquisset som min kära make hade anordnat.

Jag är oerhört stolt över mitt lags andraplats

i denna prestigefyllda tävling.

Han hade knepat och knåpat i minst en vecka för att få ihop allt.

En frågedel och en introdel.

Superproffsigt.

(tänker att smörning kan gå hem)
Till saken hör att jag trodde att jag inte skulle greja en enda fråga.

Men det gjorde jag!

Undrar hur länge man kan vara mallig och komma undan med det?

Nähä middag idag kanske?

Kilar väl ner till Langosvagnen eller "Största burgarna"...

Just ja, var ju tillbaka i civilisationen.

Makaroner nån?

Laddar inför Kilafors och Rockweekend!

Skepp Ohoj!

Nu är det inte långt kvar!

Som man har längtat.

Svreiges bästa festival går snart av stapeln.

Säger detta utan att ens provat de andra...

Packlistan är skriven, allt inhandlat och det mesta tvättat.

Tanka bilen och noppa ögonbryna ungefär är det jag har kvar!

Lördag

Söndag

Måndag

Tisdag åker vi...

Onsdag drar härligheten igång!

...degen!

Har startat en vetesurdeg idag för första gången.

Spännande!

(min man... jag vet att du suckar och skakar

på huvudet nu när du läser detta!)

Veckan som snart är till ända har varit en fullt-ös-vecka

och som sagt är den inte slut än!

Vi har varit på Barndag, gått baklängesmarsch

och därimellan har jag hunnit träna och

äta, sova mm. Duktig jag.

    

Igår hann jag tillochmed tvätta tre maskiner,

varav två hängde jag samtidigt som barnen lekte,

skrattade och gungade brevid.

Den tredje kom upp lite väl sent så de kläderna

doftar morgondagg nu.

Jag känner mig lite bredvid nu...

Jag måste vara bredvid nu...

Det är inte mitt att lägga mig i, vilket jag inte heller önskar.

Jag bara önskar jag kunde underlätta för mina kära syskon.

Jag tänker på er.

Lillasyster finns här.

Känner att jag måste dela med mig av denna löpsedel,

ifall nån har missat den.

Slå den om ni kan!